Ett litet svart paket...

I veckan kom det ett litet svart paket med gröna snören på posten. Så himla fin!
Knöt upp de gröna organsa banden och öppnade locket. Där låg fint vikt, grönt silkespapper med pusselbitar i. Pusslet utgjorde, sinomtid efter lite pillrande, en bröllopsinbjudan.
Den finaste och pyssligaste jag sett. Så otroligt rolig att få. Att jag dessutom låg djupt nerbäddad med min flunsa vid tillfället gjorde inte det hela sämre!



Då denna typen av inbjudningar duggar tätt just nu, och presenten redan är fixad gissar jag att det är dags att börja fundera på klädsel....

Länsmansgården i Sunne!

"Lägg hatt och stav i farstun av och sorgen under tröskeln"

Jaa, så kom då dagarna då vi hela familjen skulle iväg för att fira min pappa, som uppnådde den ädla åldern av 60 år under vår vistelse i härliga Sunne, på Länsmansgården!

Mitt hjärta klappar lite extra hårt för just Värmland, kanske pga Selma, kanske pga av mina barndoms midsommrar där eller min konfirmation. Men det är alltid som att "komma hem". Medge att det inte vore helt fel att komma framkörandes i denna björkallé och kalla det hemma?? Detta första intryck tog andan från mig ett slag. I Love Herrgårdar! That´s it!

Efter att vi suttit här på den dimblå bänkarna på varma lurviga fårfällar, ville vi helt plötsligt allihop bygga ut en liten pelarterass :)

När vi fått våra rum och kommit till ordning slog jag upp fönstret och möttes av denna vy. Rakt ut över avsmalningen mellan Frykensjöarna.

Det här skulle jag lätt kunna byta med och vänja mig vid också ;)

Plus!

I torsdagens Plus, medverkade ekogudinnan Reneé Voltaire. Programmet behandlade problematiken många barnfamiljer lever med. Handla god, nyttigt och prisvärd (billig) mat. Familjen i exemplet liknar på många sätt vår, om än med ett barn mindre. Men jag slår ut det mot att deras var lite äldre, tränade mycket och att vi faktiskt lagar ALL barnmat själva. Så vi låter lika vara jämnt :) Familjen hade precis samma veckohandlingsbudget som vi har.

Och när jag såg inslaget, där ekonomiska-Charlie handlade i mataffär tillsammans med Reneé, som eko-förespråkare och en manlig kock i egenskap att förespråka matlagningen och smaken, ville jag så smått knäböja. Allt det som rör sig i huvudet då jag är och handlar, vad man bör tänka på som affärerna gör för att locka oss kunder, hur man undviker fällorna och håller i pengarna. Allt det och lite till fanns med.

Ibland får man faktiskt vara stolt och nöjd med sig själv. Det stärker oftas även andra runt om ;)

Se programmet. Just Torsdagens program handlar mycket om miljö och mat framför allt. Att sluta kasta, lukta på maten ist för att titta på utgångsdatum osv. På deras hemsida finns också mycket bra info, länkar, tips till att göra bra val. Besök den, vettja!

Själv går jag och lägger mig med ett nöjt leende och firar med en god natts sömn!

Nya tag!

Nu så, vi är hemma och har så varit ett par dagar. Väl hemma var: SLUT, en mild underdrift. Ingen vila, lugn eller ro där inte!! Och med begynnande influensa också. Så har jag legat däckad sedan dess! Nu ikväll är bannemig första gången jag ens orkar sitta upp såpass att jag kan slå upp datorn.

Roar mig med att redigera bilder från vår lilla tripp. Mellan snytningar. Tycker mig också nu ana att J jobbar på med samma smitta. Så det börjar bli bråttom att komma på fötter igen.... Och eftersom jag är först ut gissar jag på att vi har ännu någon vecka kvar med denna bacill om den ska igenom 3 barn med. Men, men.... Flerbarns-mammalivet på en pinne! Skyll mig inte för att försköna sanningen ;)

En god start!

Nääe, här går inget fort och inte fyller det på med roliga inlägg på bloggen heller. Men jag lovar, jag jobbar på det. Ständigt i tanken. I duschen, i bilen, på väg till postlådan, ute i pulkabacken och vid frukostbordet. Men tiden räcker liksom inte till. Jag får mig inte till att sitta blickstilla och plita på knapparna här. Jag tänker heeeela tiden, att jag gör bara detta också, sedan kanske jag kan få lite "ledig tid" och slå ner rumpan. men det går liksom inte!!!

Hur som så börjar dagarna på bästa sätt iaf. Med hemmablandad müsli på: dinkelflingor,solroskärnor,pumpafrön,phylliumfrön,linfrön,haselnötter,valnötter,mandel,kokos och russin med Naturell youghurt till. Till det dricker jag ett glas hemma-centrifugerad-apelsinjuice! Och så startar min dag!

 

Skillnaden idag mot alla andra då jag bara tänker att jag ska blogga. är nog att vi levt helt tv-fria de senaste dygnen och jag lagt all tid till att jobba undan och komma i kapp. Det ryktas om semester, men jag gissar att jag är helt slut lagom tills dess.... Nu ska jag iaf gå och lägga mig och jobba på 8-timmars-sömn-regeln ;)

.

Rysskylan!!

Jo då! Det är inte utan att vi märkt att den är här. Inte för att vi på långa vägar håller på att frysa ihjäl, men det biter gott i kinderna då vi är ute för och eftermiddag. Nu när det är så "rent" väder och solen behagat lysa extra klart så passar vi på att vara ute, massor! Snö, sol och frisk luft - det gör allt lättare. Så enkelt är det bara!

Försökte fånga öffsa-dröpet på bild. Men det var minsann lättare tänkt än gjort. Kräver nog sin träning...... Hur som gillade jag den röda matta väggen som kant med sina gamla dörrbeslag emot det vita, ljusa och soliga.

Ni som också bor brevid en kyrka, förstår vad det där lilla extra innebär att göra just det. Vissa saker får man stå ut med och andra företeelser och ting är som en skänk från ovan ;)

Hittade någon som också satt och njöt i solen..... i växthuset! Vår fina Wesley! Värmer säkert extra gott där och helt vindstilla. Tänk så ledsen han ska bli då vi lagar de tre rutor som gått sönder i höstblåsten och gör så han kommer in.

Gillade denna bild lite extra med effekten av snötäcket som speglar sig i rutan som jag fotar genom.

Jo då Rysskylan är allt härlig, men jag hyser ändå störst förhoppning till denna lilla tuva med tödropp ;)

Lite sol!

Efter att ha läst det här om D-dropparna från BVC som man ger till sina små raringar. Har jag ingen som helst ånger de gånger jag "glömt" av att ge dem. Och vänder mer än gärna vagnen åt motsatt håll och låter de små sköna strålarna skina lite försiktigt på litens kinder då han står ute och sover förmiddag.

Ibland känner jag att man verkligen inte vet hur man ska vända sig. För hur man än gör så är ändå ändan bak ;) Gör man si, som man tror är att välja miljövänligare. Så blir det ist så, som ur en annan infallsvinkel är det motsatta. Detta skulle kunna göra mig sömnlös dygnet runt. Men jag har bestämt mig för att jag gör det jag känner är rätt och det som fungerar för oss. För ingen kan göra allt, men alla kan göra något. Man får helt enkelt ta en sak i taget och fundera över vad man vill förändra och hur man kan göra det. I det stora hela kanske den slutliga lösningen är något annat, men det primära är det som en dag leder dit.

Som sätter spår!

I veckan som var fick vi äntligen snö. Som ligger kvar! Vad mycket lättare livet blir med ens som ensam-3-barns-hemma-mamma. Barnen har alltid något att göra och hitta på ute. De skyfflar, åker pulka, bob och halkar runt på ispölar!

Något annat vi fördrivit dagarna ute med är att spåra. Uppväxt i en "djur och natur"-familj som jag är, försöker jag föra detta vidare till mina barn. Att runt omkring oss hela tiden lever skogens djur, sida vid sida med oss. Men oftast ser vi dem aldrig, eller ens anara att de varit där. Tills snön kommer. Den är som ett hemligt språk för oss, där de lämnat sina spår och avslöjat vad de brukar ha för sysslor.

 

Vi tränar på olika spår. Räknar tår, lär oss känna igen deras mönster att gå.

Här har räven varit framme och tagit sig ett varv.

 

Vi kunde också se att han nog halkat ett par gånger. Och att han gått mot bäcken.

 

De typiska harspåren som har en Y-form. Kan tro att grannarna höll på att sätta middagen i halsen då jag hoppade runt och visade grabbarna hur haren hoppar så det blir detta mönster. Evinnerlig tur att man bor på landet med mycket få grannar ;)

 

Rådjuret gick med långa fina steg i varandra. Bakklöven hade trampat precis där framklöven innan trampat.

Och sedan traskat vidare mot postlådan.....

Åhh, vad jag älskar dagar som dessa hemma med grabbarna. De är som små svampar att få lära sig och upptäcka saker. Funderra på om vi inte skulle låna lite fler böcker i ämnet på bibblan nästa gång. Någon som har bra tips på sådana??? Likt "Linnea´s trädgård" typ.

Små inredare!

 

Som trebarns mamma tycker jag inte att jag gör så mycket annat på dagarna än att plocka saker fram och tillbaka från höger till vänster. Ensamma strumpor som blivit lämnade, lite här och var. Legoklossar som på något märkligt sätt rymt från sin låda på övervåningen och förekommer i trappen, på toa, i tvrummet, tvättstugan och allt där i mellan. Små, små, små klippta papperlappar, klistermärken som gjort sitt, pennor och kritor i alla dess kulörer. Men så ibland, vet de bättre. De små. Bättre än mig. Som förra veckan då jag fann deras leksaks-nyckel-knippa ligga mitt på byrån i tvrummet bland mitt pressglas. Och jag tyckte det var så fint, så den fick ligga kvar. Och är ännu inte förflyttad. Tänk, man skulle kanske ta de till hjälp oftare ;)

Då en av julen hyacinter började falna passade jag på att strössla ner de klockor som fortfarande såg ok ut. Kan om möjligt vara de bästa hyacinter jag köpt. Köpte de tre dagar innan julafton och de stod sig hela tiden till trettondagshelgen. Kan också tala om att de jag snittade av och satte i vatten stod sig längre och bättre än de jag lät sitta kvar på sina lökar. Ett tips kanske till kommande jular.....

Liten!

Älskade liten, du som blir så stor. Som tar dig fram och prövar nya hinder varje dag. Du som ställer allas våra tålamod på prov. Som är så nöjd och glad bara du får vara i närheten av dina idoler. Du som alltid sitter och pillrar med något, oftast något du inte får. Du som charmar alla som kommer i din väg. Du som på ett eller annat sätt ser till att hamna i centrum. som säger ifrån på skarpen. Som lyckas hålla dödströtta vuxna uppe om natten. Du som föddes glad och bestämd.

 

Älskade lilla H, som drar mamma i håret så tårarna sprutar. Du som ständigt är på väg. På gång mot något nytt. Du lilla som har hela världen framför dig. Som hungrar efter utmaningar, som lära sig gå.

Du lilla underbara unge. Utan allt det där vore det inte du. Och DET älskar vi dig för.