Så var har här då, varan lille Theodor!! Som sagt så var det en hel del olika konstiga värkarbeten under dagen igår... fram på kvällen tog det fart igen och blev mera ihållande. Efter att ha rådgjort med Stina, som så himla snällt åkte hit (trots en lång arbetsdag och tenta morgonen där på.) Ringde jag in till förlossningen vid 8 tiden och förklarade hur det hade hållt på under dagen men nu var lite mer intesivt...
Barnmorskan lät lika tvivlande som Stina gjort, men sa att vi gärna så småningom fick komma in och kolla hur mycket det kunde vara öppet och så där.
Höll ut ett tag till, men bestämde mig sedan för att det var lika bra att åka in.. Hittade inte min plånbok med legg och patientbricka, fick köra vägen om pappa´s och rota igenom min bil, som tur var, så var den där.
Vidare in till förlossningen, klev in genom dörrarna kl 21:30. Fick sitta i inskrivningsrummet ett tag, och invänta barnmorskebytet, var ju lika bra eftersom de går av/på nytt skifft precis den tiden. Fick en underbar människa vid namn Åsa som skulle ta hand om oss. Hon satte övervakning och bad om att få känna hur öppet det var.
Eftersom Wilhelms förlossning var så segdragen så vågade jag verkligen inte alls hoppas på att jag var öppen någonting... Men åsa sa: lite mer optimistisk får du allt vara... 7 cm.
Vaaa... Snacka om att jag inte "märkt" någonting. Vrålade rakt ut, -"Stick hinnerna, nu kör vi". In snabbt på ett rum, ny övervakning, klockan 23:00 ville åsa på nytt känna hur mycket det var öppet, och kunde nu konstatera 8 cm. Sedan sa hon fantastikt magiska ord... Är det så du vill att vi sticker hinnerna så gör vi det nu!!?? Känner ni er beredda?? Och att ni landat här??
Skojjar du sa jag, sist bodde vi här, och lyckades träffa samma personal andra arbetspasset de gjorde, jag kan det här stället utan och innan, kör bara!
Sagt och gjort hinnorna togs hål på, och 23:40 är vår lille kille född! Toppenförlossning verkligen!! Trodde ju aldrig att det kunde bli bättre än förra gången. Med oj vad fel jag hade, allt gick så fort, lite ont, ingen smärtlindring, två små stygn efteråt och världens finaste kille till på köpet. Jag och Johannes var ett superteam den här gången. Stina kunde ju tyvärr inte följa med in till förlossningen, men var ett toppen stöd den tiden vi fortfarande var hemma!!
Orkar inte skriva mer idag, kom hem vid ett tiden och ammningen har kommit igång under dagen. Fick bråka med en barnläkare för att ens få åka hem, när han"bara" var tolv timmar... Fortsätter när kraft finns.