10 år!

10 år är en lång tid, framför allt om det avspeglar 2/5 delar av ditt liv. En dag som denna känns det svårt att inse att livet går vidare. Och att det så har gjort, utan det viktigaste i mitt liv, i 10 hela år. I eftermiddags var det exakt 10 år sedan jag satt på kalas för en av mina barndomsvänner och fick beskedet per telefon att min älskade, fina och underbara farmor hade lämnat jordelivet. Att hon aldrig mera skulle vara bara vår. 

För hur det än är, hur lång tiden än blir sedan vi senast sågs eller jag höll hennes hand, så är hon alltid min. Min "Moder Teresa". Den viktigaste av mödrar som funnits i mitt liv, den viktigaste av de alla. Som visat vad som var rätt och fel. Som sett till att man kan hålla huvudet högt och som en gång lovat att aldrig vika från min sida. Det är i den vissheten jag ibland tar tappra steg. Jag här på jorden och hon strax efter, fast med en ängels lätta steg. Hon finns med mig alltid. När det är svårt är hon där och puffar upp huvudet och får mig att höja blicken. Och när det är glatt och lyckligt sänder hon en extra stråle som värmer näsan. 

Jag kan fortfarande förnimma lukten. Känna smaken från sockerringarna, (gud, vilken andakt jag åt de sista med) Och minnas den trygga känslan att sitta i hennes knä, fast man var på tok för stor för lääänge sedan! Jag skulle också vilja fara med klyschan att jag skulle avvara miljoner för att få en endaste stund till med henne. Men då vore det inte det samma. Då skulle jag inte se upp mot molnen och höja mina söner över huvudet lite extra bara för att de nästan ska vara nära henne, då skulle jag inte känna den samma stolthet i allt det jag tycker är viktigt och vet att hon klappar mig på ryggen för. Då skulle jag inte en gång för 10 år sedan ha tagit farväl av henne och låtit henne veta att jag skulle klara mig, Att jag hade livets långa resa framför mig och bara stod på tröskeln, men visste att jag skulle klara mig ändå, då hade vi inte slutit det evighets långa förbundet, som en dag åter kommer att förena oss. Hon är min Moder Teresa och värd varenda helgonförklaring som kan tänkas. Hon är min i minnet varmt och ljust bevarat, för alltid. Inte det minsta falnande, trots de 10 åren!