Själva dopceremonin ändrade utförande både en och tre gånger innan det väl begav sig. Och blev inte alls som först planerat eller tänkt, men sååå mycket bättre. Precis så litet tight och äkta som vi ville. Vi fick i sista stund välja till några psalmer ist för solosång osv. Men som sagt perfekt ändå. För att det just inte var perfekt. Det är det som är det fina i kråksågen :) Och avslutningsvis fick vi även ett spontant överraskningsolo, mysigt!
En bild med alla samlade, otroligt nog. De stora grabbarna är förstummade över prästens lovsång... eller var det felsång??? ;)
Som fadder valde vi min fina barndomsvän, och kanske en utav de älsta också, som jag haft sedan min första dag i livet. Någon som vi tror kommer bli en ypperlig förebild och en klippa för lille Hilding att luta sig emot.
Efter dopet i kyrkan planterade vi ett litet päronträd åt Hilding. Och när allt kom omkring så dök även dopvattnet lägligt nog upp och kunde användas till detta....
1 andra röster:
jisses vilka fin bilder! jag lånar dem :)
Skicka en kommentar